Hur kan du bemöta någon som drabbats av cancer? Vi förstår att det kan vara svårt. Här delar vi med oss av tankar och erfarenheter kring det.
Tankar kring jobbiga situationer
Tips till anhöriga
”Under rehabtiden var jag arg för att folk tvingade mig att träna. Idag är jag glad för det. Jag har återhämtat mig bra och vem vet, det kanske är tack vare träningen.”
”Mitt liv innan cancern har jag svårt att minnas. Det är lite som en dröm. Det tycker jag är jobbigt idag, att jag inte minns.”
”Några av mina lärare visste inte att jag var sjuk. Någonstans brast det i kommunikationen.”
”Vi är alla olika även vi som har cancer. Vi är inte en grupp som känner likadant.”
”Prata gärna med mig om allt som inte har med cancer att göra, jag behöver det.”
”Ur en säkerhetsaspekt kan det vara bra om de vuxna som finns i min närhet vet om min situation.”
”När jag gick i skolan kom min skolsköterska till min klass och berättade om min cancer. Det var jätteskönt för mig.”
”Jag vill bara vara som alla andra. Det är såklart svårt. Hjälp mig gärna med det.”
"Du vill väl när du frågar om min sjukdom men det är inte alla dagar som jag orkar prata. Försök känna efter om jag har en bra dag, då är det lättare för mig att snacka."
”Om du och jag sitter på bussen, vänta gärna med att prata om min cancer tills vi klivit av och är själva.”
Freja
”Jag har svårt med balansen idag – en biverkning av min sjukdom. Så anledningen till att jag vinglar är inte för att jag är full."
Isak
”Jag vill såklart att du ska ha förståelse för min situation. Men snälla, försök att inte särbehandla mig utan behandla mig som alla andra.”
”När vi träffar nya människor, låt mig själv berätta om min sjukdom.”
”Min sjukdom är min ensak och tillhör mitt privatliv.”
Jobbiga och pinsamma situationer
”Om jag inte hälsar tillbaka kan det vara så att jag inte ser att det är du. På grund av min sjukdom har jag fått försämrad syn. Det är inte för att jag är otrevlig.”
”Jag klarade inte av att gå på en matta eller ett golv med grova mönster. Det gjorde mig illamående och jag fick svårt med balansen. Folk trodde ofta att jag var full.”
”Jag hade svårt att få erektion. Det var skämmigt men jag försökte att skratta åt det. Då kunde min partner skratta med mig och det blev lättare.”
”Min sexuella förmåga förstördes under många år. Det är först nu som den har kommit tillbaka. Det har varit jättejobbigt. Jag önskar att jag hade vågat prata med någon om det.”
Isak
”När jag badade behöll jag ofta min huvudsjal på och folk accepterade det. Det var skönt. Jag vet inte varför det var så jobbigt men jag hade svårt att acceptera mig själv utan hår.”
”Jag hade ärr på halsen efter mina ingrepp. En fritidsledare frågade om jag hade sugmärken.”
”När jag blir kär kan det vara jättejobbigt att visa mina ärr för den personen. Förstora inte upp det och känn efter om jag vill berätta.”
”När jag ska bada med klassen kan mina ärr synas och bland måste jag ta av mig peruken. Det kan vara jättejobbigt. Försök att inte göra en så stor grej av det.”
Det kan vara svårt att bemöta någon som har cancer. Vad ska en säga? Aida berättar om kommentarer hon fått och som gjort henne ovanligt glad.
Alexander, Isak och Calle pratar om hur de ville bli bemötta under sin sjukdomstid. Oftast ville de bara bli behandlade som alla andra.
Freja, Elsa och Alexander tycker att barn ofta har lättare att prata om cancer än vad vuxna har. De vill heller inte att folk ska tycka synd om dem på grund av deras sjukdom.
Dosti, Freja, Elsa och Jennifer pratar om vad cancern lärt dem. Idag känner de sig starka och vill ta tillvara på saker. De har fått en ny syn på livet.
Snack om sex och samlevnad. Calle förändrades fysiskt och kände inte igen sig själv, Isak har undvikit närkontakt i sex år och Alexander vet inte om han i framtiden kan få barn.
”Jag kan bli förkyld eller stuka foten, det betyder inte att jag fått cancer igen.”
Jennifer