Alla gånger...

JAG FATTAR ÄNTLIGEN! EFTER 8 ÅR MED HJÄRNSKADA och HJÄRNTRÖTTHET.

Alla gånger jag suttit uppe på nätterna eller vridit mig i sängen och inte kunnat sova på flera timmar. Alla gånger jag desperat gråtit av ilska av hopplöshet varför hjärntröttheten inte vill släppa. Varför jag måste orka leva med mitt dubelseende, den dåliga balansen och de andra skadorna, som också påverkar mina fysiska men.

Det finns två mer omfattande sorters hjärntrötthet. Båda uppkommer av psykisk påverkan (hjärnan har tänkt för hårt) men den andra visar sig mer fysiskt negativ än den andra.

Den mer lugna biefekten gör mig orkeslös och trött. Den signalerar att nu har jag gjort för mycket och nu stänger hjärnan snart av sig. Den kommer oftast på kvällen eller efter någon längre ansträngande psykisk aktivitet.

Den andra kan komma när jag är som piggast, på det bästa humöret och ser framtiden klart och tydligt. Den uppkommer när något negativt står i min väg, något orättvist eller kränkande sker mot mig eller mot någon annan. Den gör så att adrenalinet pumpar ut (och jag känner vätskan fysiskt passera i min kropp).

Här finns två vägar, kortslutning/överhettning (jag slocknar och vaknar med "bakfylla"). Eller så hittar jag lösningen på problemet och då sänds endorfinet ut (och det känner jag också, det känns precis som en morfinspruta).

Liknade försvarsmekanism har ju alla människor, vi skadar oss och koppen sänder ut bedövning/energi/styrka: adrenalin. Eller pulsen ökar och vi ställer oss framför mobbaren eller modhotaren. Och vätskan sen som ger oss drogen/morfinet som belöning och njutning.

Skillnaden på mig och kanske andra hjärnskadade än väl att pulsen alltid är skyhög och vi brottas varje stund av hinder och svårigheter och måste ha morfinet/endorfinet jämt!

Att jag inte tänkt på detta innan, att det ska ta så lång tid att komma på något som borde stå i broschyren om hjärnskada. Den som man får på sjukhuset! Men det klart, det är ju individuellt och en osynlig vetenskapsteori som det inte forskats på. Vad jag vet.

Nu tänker jag i alla fall sluta gå runt och vara orolig över när jag ska börja få ont, få ångest över livet eller vilja kollapsa/sova/dö.

Puss och Kram

Isak Thern
Isak ThernComment