Nu händer det!

upload.jpg

Olyckan har vänt  & livets oroliga och nästan plågosamma dagar verkar vara över... Och jag kan inte fatta det!

Det sägs att man inte ska ta lycka i förväg, innan man ser resultatet, men vilken lycka pratar man om då?

Lyckan man tar innan man får ett arbete eller man kommer in på en utbildning man så hemsk gärna vill komma in på! Den lyckan ska man vänta med, annars kan den ju bli till en större sorg och besvikenhet. Men lyckan med att man kommer få leva, ska man ju få njuta av innan! Jag menar man har ju inte left klart och inte vet man att man kommer få leva vidare (till "uppsägningstiden" upphör) Det är ju en lycka man får njuta av och ta innan man vet. Ingen får ju ett bevis när de föds på hur länge de lever och att de säkert och klart kommer uppnå lycka. Men man är lycklig innan ändå!

Men nu tycker jag vi gör ett undantag i att man inte ska ta saker för givet. Även om jag vet att de flesta struntar i det.. För jag tror faktiskt att min lycka inte tänker vända! Och den lyckan tar jag åt mig i förväg! Får man inte leva sen så får man ju dö på topp? :p

Det är ju alltid det jag taggar människor med att fånga dagen och se varje sekund av lyckan (eller olyckan om det behövs, man ska minnas sina strider om det gjort en starkare), ingen vet ju om vi dör imon och inte vill man veta det!

Minns ni när jag skrivit i tidigare blogginlägg att jag inte riktigt kunde tro på att den eviga lyckan skulle komma till mig. Eller jag sa nog att det var svårt att ta in all lycka och hyllningar jag fått och att den lyckan säkert snart gick över. Jag levde ju så länge på existensminimum, ångest över livet, skadad efter cancern och trött på att slåss för mina rättigheter. Jag hade typ slutat hoppats och tänkte att jag skulle få leva i stritsställing i resten av mitt liv. När olyckan började successivt vända och den bara, för 1 år sen, ökade regält så kunde jag inte njuta eftersom jag inte hade bevis på att lyckan skulle hålla i sig.

Så kan man ju inte resonera och tänka såklart! 

- Så jag har faktiskt slutat med det...

Om 3 månader så flyttar jag till Helsingborg och in till Martina min fina och tänker leva lyckligt i hela mitt liv faktiskt! Förhoppningsvis inte här för alltid, Stockholm och Nice väntar, men min fina vet jag att jag ska hålla mig till! Jag orkar inte gå runt och vara orolig över livet och döden, om jag orkar eller inte, om det har med mina fysiska skador och psykiska trauman eller om jag faktiskt bara är en lidande dramatiker och en oförstådd konstnär!

Allt går ju om man bara vill och om jag vill allt, så kan jag göra allt! Jag har märkt att min Martina gör mig hel och inte vill jag vara halv igen.. 

(Trasig och felläkt efter cancern)

"Blev du förvånad?" - Inte vi heller...

upload.png

- "Hittar man livets mening så fångar man den!" (Carpe Diem)

  Vi är på ett läskigt sätt lika i mycket och har en bokstav från att vara en och samma person!   (Nä skoja, detta är bara ett test, men det stämmer in läskigt)   Martina har en rosa hjärna och jag blå..   (att tjejer alltid ska få den finare färgen xD)

Vi är på ett läskigt sätt lika i mycket och har en bokstav från att vara en och samma person! (Nä skoja, detta är bara ett test, men det stämmer in läskigt) Martina har en rosa hjärna och jag blå.. (att tjejer alltid ska få den finare färgen xD)

Som ni förstår är jag inne i en helt ny fas i livet. Inte bara hittar jag vart jag hör hemma utan också vem jag innerst inne ärligt är.

Mitt galma liv och den glamla ynkliga, missförstånda och jämt sjuka Isak Andersson håller på att suddas ut helt och hållet. (Jag hade alltid nån liten sjukdom, alltid lätt blivit sjuk, hållt mig sjuk länge och aldrig haft någon indre trygghet) Jag kommer aldrig glömma vem jag var eller vägen jag fick genomlida för att bli den jag är idag.

Mer tacksam kan man nog inte vara? :p

Jag har fått höra att "jag inte får bli en diva sen" och det har jag lovat många att jag aldrig kommer bli. Haha... Vi är alla exakt lika dana och får alla kämpa nån gång. (Vissa mer än andra och det har ju alltid en mening) 

gud vad jag babblar! Men jag har inte skrivit blogginlägg på en månad! Detta är typ 3 blogginlägg i innehåll, så ha överseende  <3

Det har vart så mycket som tagit min tid. Jag har dessutom, i min plats och identitets uppdatering, jobbat med min egen verksamhets uppdatering. Byggt hemsidor, manus, texter, köpt domän, mail och uppdaterat typ allt! Men saker kommer upp lite då och då och inom kort kan, vill och måste jag redovisa och visa upp allt (så jag får jobba mer aktivt!)

  

 "En sak till!"

Jag tänker nu också, 8 år efter barncancern, (även om jag än inte är friskförklarad men blir det i år) bestämma att cancern inte påverkar mig mer. Jag vet inte, skadorna kommer bestå och jag är stolt att jag överlevt. Jag kommer så klart alltid ha den som bakgrund och jag kommer kämpa för barncancer, funktionsnedsatta och mänskliga rättigherer. Men jag måste stänga min väldigt tjocka pärm där jag samlar värden, utredingar, besked, bedömningar och alla olika journaler och sifror som berättar hur jag mår och hir jag borde leva.  (Jag har en fysisk pärm men jag pratar om den psykiska! Också...)   

Nu är min personliga cancerresa klar. Punk slut. 

upload.png

 // Isak Thern

Isak Thern2 Comments