Sista gången...

Det sägs att vi alla står lika inför lagen. Visst finns det en sanning i det. Men det finns också en osanning, som är minst lika sann som vi måste sluta sopa under mattan.

Vi är alla olika mäniskor, och vi har alla olika, mot- och medgångar vi lever med . Det sägs att alla borde behandlas lika. Men borde vi ínte behandlas olika om vi alla är olika? Det som inte syns, finns ju oftast inte. Det är ett starkt svenskt motto, har jag förstått. Och om det syns i fel sammanhang, så tas helt enkelt som onornmal och ska inte då heller få finnas.

Nu blev det kanske rörigt och otydligt,  men vi tar en sak i taget.

Sitter du i rullstol så får du gå före alla i kön till den häftigaste karusellen. Går du med käpp/krycka så ställer sig folk sig upp och erbjuder dig deras sittplats. Till och med om du häktas för ett brott och döms som psykiskt instabil så får du en lättare dom. 

Men om du har en hjärnskada som påverkas negativt av höga ljud, mörkt ljus och måttliga mängder alkohol eller bara av hjärntrötthet, så tolkas man som berusad. Rätten som alla människor har att gå ut, umgås med vänner och släppa sina tyglar, tas då ifrån en. Vakter har ett flertal gånger sagt till mig, och andra som är i liknande situation, att sådana som vi inte borde gå ut alls.

Var finns humanismen, förståelsen och ursäkterna? Och den lindrande domen där alla ska behandlas lika inför lagen (Eller olikt i detta fall)?

Som jag skrev för några veckor sen så slängdes jag oresonligt och oförlåtligt ut i från kön till en studentfirande 2011 när jag för första gången skulle gå ut som ”vanliga” ungdomar gör. Då var jag helt nykter och sårbar. Och ett djupt och oförglömligt sår skar in i mig.

Idag händer det att jag dricker. Ibland lite, ibland lite mer. Någon gång så mycket att jag blivit nekad och då med all rätt. Men alla andra gånger då, då jag inte dukit eller bara med måtta, ska jag behandlas som skräp även då?

Och ska man äns behandlas som skräp om någon är berusad? Tyvärr har jag mött många vakter som utnyttjar sin makt. Inte alla såklart, men många, som bemöter människor på det mest ovärdiga sätt. De kan rycka tag i någons axel och bara slänga ut personen.  Utan förklaring, utan att man får försvara sig. 

Tidigare i år blev jag faktiskt till och med utburen och nedbrottad på marken och sedan satt i fyllecell. Jag hade medicinska skäl till varför det som hände, hände. Fick jag förklara mig? Nej. Jag hade inte druckit mycket, dessutom dansat hela kvällen och mina vänner kan intyga att jag inte alls var särskilt full. 

Mina vänner hade kanske räddat mig, som de gjorde första gången 2011 då det traumatiska ärret skapades, men denna gång när vakterna släpade ut mig så fanns de inte där. Hade det gått bättre då? I alla fall så fick jag ytterligare ett traumatiskt sår att läka. 

Jag fördömmer inte vaker, poliser. Jag förstår deras press och hektiska oärligheten som de får tampas med varje kväll. Fulla människor säger saker som kanske inte alls stämmer. Men vart får de sina analyser ifrån. Bara av det fysiska faktumet att den de har framför sig är ostadig person?

De ynka 8 till 12 dagars utbildning ordningsvakter får, och som mest inriktar sig på hlr, kanske borde förlängas och innefatta en längre psykososial och human inriktning. Där det som inte syns kan ha lika stor vikt. Och kan inte de som behöver få ett proffsigt och respektabelt id-kort där sjukintyget finns och underskrifterav de makt människor som har starkare röster än andra.

Vad vet jag? Detta är i alla sista gången jag försöker spela normal och gå ut på puben, i Kalmar. Men jag ger inte upp för den mänskligarättigheten, även om den är liten men dock så lika viktig.

 

// Isak Thern
 
20170325_185614.jpg
Isak Thern1 Comment