Maxad livskvalité

upload.jpg

Jag tror inte på att man ska sluta när det är "som roligast som det sägs". När man ändå är igång och äntligen fått upp sin livkvalité, då kan man väl bara fortsätta !?

När cancern minsakade min livskvalité och framtidsbild, så blev jag som besatt av att finna livet och balansen. Livet blev ett äventyr på jakt efter evigt liv och lycka. Jag kunde inte tro att jag skulle vara hjärnskadad för livet, jag ville inte tro på att jag hade större chans att drabbas av cancer igen eller att mina bieffekter aldrig kommer läkas! Och de tusen oroliga tankarna sattes igång...

Idag vill hälso-hjulet inte sluta rulla känns det som och jag bockar för min livslista, dag för dag i en vild takt! Saker som får mig att känna mig levande läggs på hög och det känns som att min livslängd ökar.

Det bästa är att känslan verkar ostoppbar!  😛

Sedan Martina min Fina kom in i mitt liv i oktober, förra åtet på barncancergalan, så har livet och min livskvalité förbättrats något storslaget. Skulle man mäta mitt adrenalin-, hormon- och endorfin nivåer nu skulle de vara siffror kokandes över maxad linjegräns!

När vi flyttade i hop för 3 veckor sedan så var jag som i extas och kunde inte fatta att 25 år av ett ostabilt liv var över. Jag hade hittat mig själv (eller ja... vem som hittade vem först? Haha Martina min fina visade sig i alla fall var så läskigt lik mig!) Jag såg på riktigt en framtid och att lidandet skulle vara över! 

Jag hade sedan 5 år tillbaka, när jag började arbeta för och med Barncancerfonden, börjat smått få livsglädje, känna att min cancer och livet innan, hade en mening ändå. 

(De som inte överlevde sin cancer är jag övertygad om, fick ett bättre liv på andra sidan och hade också en mening att fylla. Tyvärr säger vi ju förståss här i vår värd! Ingen ska dö i plågor och inte få leva med sina nära och kära. Men som alla de starka fina människorna som mist, tror jag är dessvärre tvugna att se det så. Att hitta en mening till att ett fint kämpande liv var tvungen dö. Vad ska man ännars tänka?  ) 😔❤

Man ska ta vara på dagen och njuta så länge man kan. Hipp happ så kan livet eller döden jävlas! Jag är så tacksam över min andra chans och jag såg ju den som en glädje, men ännu mer som ett medvetande. Förbannelse trodde jag i början. Men sen såg jag saker inte många kunde 100 % se.Jag förstod människor på otroliga sett, kunde sätta ord, känslor och bedömningar på saker jag inte viste fanns. Och livet blev så enkelt eller hinder så fåniga. Balansen på vad som var bra och dåligt blev så fruktansvärt stark och obvious! 

"VILL INTE Upplevaleva EN hämsk DAG TILL!"

När jag låg i mitt tonårsrum för 8 år sen, gråtande och ny spydd av galla, svettandes, omkring-rullandes i min säng, huttrandes och gnydde efter hjälp så lovade jag mig själv något  :

"Aldrig mer vill jag känna mig så här! Nära döden vid liv och nere på botten igen, aldrig!" 

Jag intalade mig meningen i 2 år då jag fortsatte  spy efter att kämpat med att få ner mat och fick upp den där meningen så fort jag kände orättvisa eller orättvist behandlad. Det var som en skada! Men jag tror faktiskt döden eller livet hörde mig i mörkret nere i min kalla källare. För idag ser jag min hjärnskada, hjärntrötthet, ansträngande men, ja alla skador jag fick, som påminnelsemärken. Märken som skulle påminna mig om att orka och kämpa mot livet. Som jag sagt innan så är alla men, ärr och allas tråkigheter ett täcken på styrka, man ska "tränas" och aldrig ge upp. Allt har i slutändan en mening och bildar styrka...

Jag önskar att alla kunde se ett problem så, litegrann med ett leende. 😊 

 --------------------------------

Som vanligt vill mina ord fara iväg när jag börjar brinna, jag får alltid en sådan otrolig stryrka när jag tänker på cancer, orättvisa, lidande och alla tråkigheter som finns och måste bekämpas. 

Jag ville egentligen bara säga att jag slutat med att äta kött och saker från djur. Jag vill gå direkt på att äta växten och inte någon ett annat djur haft i sig. Jag vill leva i symbios med liv och skada så lite liv jag kan :)

--------------------------------


Ha det bäst så länge !

upload.jpg

 // Isak Thern   

Isak ThernComment