Inga mer cellgifter

upload.jpg

Det kanske är en dum vädjan att be om när livet tycks förgifta mer och fler. Men jag har fått nog av cellgifteter! I alla fall när det finns gifter man kan undvika...

Det är inte så mycket vi kan göra i dag för att undvika gifter i livet. Vart vi än går, gör eller äter så får vi i och på oss strålning och gifter. Dessutom så tar vi extra gifter på det! Gifter som vi själva valt att ta. Cancerffall är ju en sak. Det ökar ju i världen och då är det ju ett cell-gift man måste ta för att må bättre, och då är det är det ett bra gift!

Många fall med cancer vet man ju inte varför det uppstår, som med barn, de har inte utsatts för jordens gifter så mycket än.

Men andra som lever fina liv får ju cancer ändå, eftersom världen är giftig! Lika mycket som miljön, luften och jorden bara blir giftigare och giftigare så blir vi människor också det och måste som naturen kämpa hårdare för att få leva. Det har blivit en konstig balans och människor har fått för sig att vi ska bekämpa gift med gift. 

upload.jpg

Frivilligt använder vi livsfarliga gifter som rökning, alkohål och andra droger för att döva celler och glömma våra smärtor, och jag accepterar det. Att vi möter sjukdomen cancer med samma mynt är ju en sak, det hjälper i många fall ju. 

Jag har specefikt i många år tänkt på vilken hemsk drog alkohol egentligen är och vad den gör mot människor. Hur samhället normaliserat det. Som så mycket annat. Speciellt tänker jag normaliseringen i mitt förflutna på ohälsosamma vanor. Där samhållet låg isolerat från fastlandet och där alkohol med mera, blev som ett måste. En godkänd sysselsättning. Många människor har drickandet i sin "kultur", uppfostran och vana har jag hört som argument mot beteendet. Men vi glömmer hur det påverkar vår omgivning och som tvingas gilla det grupptrycket och normaliseringen. "Alla måste se sanningen, vi ska alla dö en dag! Drick alkohol, förgifta dig, va ett fylle svin, rök hasch, döda nån, skit samma snart är livet över. Här är en bedövningspruta."  Vist finns det en sanning i att vi alla ska dö en dag, men det är inte meningen att vi ska dö. Meningen är att vi ska kämpa och överleva. Att oskyldiga dör i cancer är en sak, det är svårt att vara oskyldig i dag, alla spär vi på och förgiftar oss och jorden.

"Om forkare hittat alkoholen idag så hade den förbjudits!"

"Så länge det är måttligt" - Det klarar kroppen av att bryta ner och återhämta sig. Förstunden kanske. Men tänk vad man kanske vinner tid i livet av att inte dricka!? Längre livslängd bättre livskvalitet och minde tärd kropp och själ! Vi blir förgiftade ändå. Jag är inte så skadad av barndommen att jag inte gillar att se folk dricka eller har den genen, tack och lov. Men jag har drickandet i min kultur och sedvana med alkoholen. Det är ju en norm som alla uppfostras till att acceptera.

Och vill man socialdricka så är det ju verkligen jätte okej!! Men.. 

"Behöver verkligen jag förlora fler hjärnceller? 

Jag är ju onykter dygnet runt och det har jag varit i snart 9 år! Nu pratar jag om min hjärnskada och kroppens skador efter barncancern som jag får leva med tills jag dör. Balansskadan, talskadan, synskadan, minnesskadorna och kroppens leder, myskler alla möjliga cellbarnor som är tröga och bedövade livet ut. Och jag får säker cancer sen igen, var 3:dje svensk får ju det nån dag. Och livet är komiskt och orättvist på ett tragiskt sätt.

Ibörjan efter avtalet med döden, det är så det känns, så använde jag alkohålen för att döva min smärta. Det var plåster på mina sår. Han hade fått mig att se hur orättvist livet såg ut och jag kunde inte längre gå omedveten runt och fejka min lycka av att leva. Jag skulle ju dö en dag och jag skulle lida hela vägen dit. Alkoholen som fått mig att sväva! På gott och ont faktiskt. Utan den "medicinen" så hade jag inte orkat leva och ta allt jag fått bemöta och höra. När det inte hjälpte att få ner mina tankar och röster i huvet. Och som många använder den så var ölen, vinet och spriten min desperata tillflykt. Detta låter hemskt, och jag vill aldrig någonsin mer känna så. Jag förstår mig själv, eftersom jag vet hur andra människor/samhället ser på "ett glas vin", men jag behöver det ej mer.

"Vilken idiot jag vart!"

-  Det är aldrig försent att ändra sig

upload.jpg

 

  "Nu har jag avslutat min ett års   cellgifts- behandling, nu börjar jag   min nästa cykel. 7 år av cellgiftet  alkohol.

- Isak Andersson, 18 år  (mars 2011)



Den extra cellgiftet har antagligen sölat ner min läkning och förstört och minskat antalet hjärnceller som redan försvann med cancerns behandligar! Det kanske gjort att jag missat möjligheter? Men antagligen så har det inte vart så farligt. Man ska inte ångra sina val. Allt händer av en anledning, något gått skulle komma ur det! Som nu med mitt val! Om du inte förstått vad jag egentligen ville säga är att jag ska sluta att förgifta mig själv, även om det är lite så blir det mycket när livet redan gör det också. Jag har ju inte heller precis svårt att öppna mig till vem som helst eller bjuda på mig själv. Jag behöver inte alkohol för att ha så där kul när världens krav suddas ut och vägen framför sig blir som en berg- och dalbana som det blir för en drucken. Som jag också tror att människor använder den till. Att slappna av och bli "rolig".

  

Om man redan har och är rolig så behöver mn ju ingen "medicin" 😉😎😁✌❤

 

Åter igen tack till alla som låter mig leva lite extra, när man får kärlek så är det så lätt att älska och jag älskar att få älska! 

Nej flyttar nästa vecka så måste kila! Men ses snart och ge mig feedback och tips på ämnen. Världen är ett musterium och jag vill undersöka den... 

Puss och kram

\\  Isak Thern 

 

Isak ThernComment