Ännu en livskris

upload.jpg

"Det kändes så likgilltigt, det var som att få en lugn hjärtinfakt"

Sommaren 2007, endast 14 år gamal, så förstod jag vad rätt och fel innebar och vad en förebild skulle vara och hur en hjälte skulle se ut. Jag insåg då tyvärr att min största idol var en bluff och 2 år efter när jag fick cancer så insåg jag att man kunde/skulle dö en dag (inte bara som människa). Idag förstår jag faktiskt att jag inte alls kan dö, att ingen av oss dör när vi dör. Vi lever inte här på jorden för att dö, vi lever för att aldrig sluta leva, någonsin! Vi är alla hjältar, förebild för någon och när vi fysiskt dör så kommer minnet, den bilden alltid sitta kvar i någons minne. 

 "Det är så mänskligt att tro att en tanke inte betyder något"

På lördag fyller jag 25 år och äntligen börjar min psykiska ålder gå jämt med min fysiska. Och som en bieffekt så insåg jag vart jag var i livet. Det var i måndags då hjärtat började få väldigt hög puls."Nu kommer hjärtinfakten jag brukar skoja om att den kommer (men det gör det inte så lugn)" Jag viste inte vart jag skulle ta vägen och jag ville som vanligt bara sätta mig ner och gråta. Men det går inte för mig... Det löser inte några problem att ge upp. Så jag fick lugn panik ångest som vanligt och började successiv fundera över min livssituation och vad jag måste prioritera. Det jobbiga var/är att allt ska ta sån tid för en människa att få hjälp. När det kommer till myndigheter i alla fall... Jag håller på och försöker att starta eget företag och om man inte blir hänvisad från person, till person, till person, till person och står i telefonkö i dagar, känns det som, så tutar det sen upptaget eller personen är tillbaka på måndag.  I mitt fall kan motevationen redan vara borta av den negativa upplevelsen...

Palla leva ibland känner jag! Tur man har kära vänner och fina kontakter.. hur tar man sig annars fram? :/

 

Människor har alltid sagt att man inte ska drömma sig bort, ut i rymden och bort bakom skjärnorna "Då blir man galen Isak !" -  Men vad är galen? Jag gör det, jag ser och siktar längre än skjärnorna. Är jag galen nu? 

Albert Instine, Lionardo da vinci et.c. gjode det, hur skulle de annars nå sina mål?

De blev dumförklare , hånade i sin tid, Morzat skar ju av sig örat, det är väl lite extremt... Men i vår tid är dem hjältar och de känner nog att det var värt det? Jag menar de lever ju än idag med oss. 

Alla borde tänka lite mer, på gott och ont. Det kan först göra ont men sen blir det en fest, en livsfest. Hehe... 

Ja nu blev det flummigt igen, men vad jag menar är att du måste våga tänka lite längre och du får vara rädd där. Men du får inte vara rädd för nått som du inte vet är läskigt!

upload.jpg

Det är mycket som händer och jag hinner inte med att ha den ordingen som min hjärna behöver. Då får man  ha organiserad oording.

Det var min första "riktiga" psykolog på rehabmotagningen som sa att "Om du inte har ordning  på insidan så är det svårt att ha ordning på utsidan" . Så jag började maniskt få orning på utsidan. Jag förstod ju hur svårt det skulle vara att få ordning på hjärnskadan.

  Det är bra att vara skadad, man blir så stark då...

upload.jpg

Jag får höra helt otroliga ord ifrån alla möjliga håll och jag märker att jag kan beröra även den störste (Rickard Sjöberg i detta fall). Den känslan är otrolig att se och känna den kärleken som ALLA tycks överösa mig med! Deras/era ord är som en utlösare som tänder en stubin till min själ. Mitt hjärta är fullt av krut och bensin och jag vill explodera när någon tänder elden som skapas av de orden!

Oj hur ska jag förklara...


Tänk dig ungefär när en tecknad seriefigur får en kyss på kinden, blir knall röd i ansiktet (som toker i snövit), röken puttrar ur öronen och som en tänd raket skjuts han upp i taket, det blir ett kroppformat hål och man ser bara röken försvinner ut i rymden. (Jag hör och vill göra Jannelångbens kända jodlande skratt också)

upload.jpg

Jag skrev på sociala medier att jag hoppades att Rickard var lika mysig och fin som han ser ut. Nu kan jag jag säga att det var en underdrift! Han är en underbar människa med ett djupt och stort hjärta! Ser verkligen fram emot framtida samarbeten!

Som avslut (ja det blir mycket på en gång ibland...)  

Så vill jag bara åter igen skryta  (Det är ju så coolt) och säga att jag ska upp till socialdepartementet på onsdag och lpraktisera (som Annika Strandhäll säger) och vara socialminister för en dag.  Så ni måste ge mig råd och tips på förbättningsförslag till barncancerfonden och vård förövrigt. Jag har hört skräck exempel och det finns säker så många sådana.. 

Tyärr är det ju så att det måste nudda botten ibland för att det ska bli bättre! 

 

Tack för att du läste och tack för att du kommer med kommentarer! <3

 

//Isak Thern    

Isak Thern2 Comments