Undrar du över något kring barncancer? Här kan du ställa egna frågor till Hopp om livets forskarpanel.

Fråga en forskare

 

Fråga. Jag hade akut lymfatisk leukemi när jag var 4 år och behandlades med strålbehandling mot huvudet samt höga doser antracykliner. Hur kan detta påverka mig som vuxen?

   Cecilia Follin   Sjuksköterska inom endokrinologi på Skånes universitetssjukhus i Lund och forskare vid Lunds Universitet.

Cecilia Follin
Sjuksköterska inom endokrinologi på Skånes universitetssjukhus i Lund och forskare vid Lunds Universitet.

Det finns risk för hormonsvikt efter strålbehandling på huvudet. Det innebär att hypofysen, som sitter i huvudet och reglerar hormoninsöndringen, har fått en skada av strålbehandlingen och fungerar dåligt. De hormoner som du kan få problem med är till exempel tillväxthormon, könshormoner och hormoner som reglerar ämnesomsättningen. De flesta hormoner går att ersätta med tabletter eller injektioner.

Har du fått stora doser antracykliner så ska du undersöka hjärtat regelbundet då du kan få nedsatt hjärtfunktion senare i livet. För detta finns det också mediciner. Både hormonsvikten och den nedsatta hjärtfunktionen kan komma lång tid efter avslutad cancerbehandling i barndomen och regelbunden uppföljning är därför viktigt.


Fråga. Vad är det för skillnad på T och B celler? 

   Jonas Mattsson   Överläkare och forskare stamcellstransplantation, Karolinska Institutet

Jonas Mattsson
Överläkare och forskare stamcellstransplantation, Karolinska Institutet

T-celler är immunförsvarets regering och främsta elittrupper. Utan dessa är som ett land i total anarki. T-cellerna kan antingen vara så kallade "hjälpar-T-celler". De är de som verkligen styr immunförsvaret. Det är dessa som slås ut av till exempel HIV. Sedan finns de så kallade "mördar T-cellerna" som är de mest effektiva att slå ut en fiende.

B-cellerna har framförallt två viktiga uppgifter: att bilda antikroppar som till exempel kan fastna på bakterier eller liknande så att immunförsvaret blir extra suget på att attackera samt att hjälpa till att visa upp misstänkta fiender för T-cellerna. B-cellerna visar upp delar av till exempel smittoämnen på sin yta som T-cellerna sedan kan reagera på. B-cellerna kan fungera på egen hand men behöver T-cellerna för att verkligen kunna göra sitt jobb. B-cellerna kan vi delvis klara oss utan men T-cellerna är helt nödvändiga för att kunna överleva.


Fråga. Jag vill bli cancerforskare, hur blir jag det?

   Ola Hermanson   Seniorforskare i neurovetenskap, Karolinska Institutet

Ola Hermanson
Seniorforskare i neurovetenskap, Karolinska Institutet

Det finns flera möjligheter att bli cancerforskare. Först ska du gå ut gymnasiet, gärna med naturvetenskaplig inriktning eller närliggande och sen börjar en medicinsk eller bioteknologisk utbildning på ett universitet. Det vanligaste är att du går biomedicin, läkarlinjen, kemi eller bioteknik, men du kan göra på många sätt.

När du gått fyra år på universitetet och fått praktisera i ett labb kan du söka doktorandplats. Det gör du som vilket jobb som helst, exempelvis på Karolinska Institutets hemsida. Det kan vara lite tufft att få en doktorandplats i ett bra labb, så ge inte upp i första taget. Det kan ha varit en fördel om du under din utbildning på universitetet gjort praktik i en forskargrupp som arbetar med cancerfrågor, men det är heller inte alltid nödvändigt.

Som doktorand riktar du in dig på det område du önskar, till exempel cancer i ett speciellt organ eller biologiska mekanismer som är viktiga för att lära oss mer om cancer. Efter 4–5 år, lite beroende på vilken typ av doktorandplats du får så disputerar du. Nu skulle du kunna tro att du är färdig, men många åker nu iväg till ett annat universitet eller till och med utomlands för att göra en så kallas postdoktoral träning (”postdoc”). Denna period är viktig för att du ska lära dig nya idéer som du kan kombinera med det du lärt dig tidigare och utveckla nya, smått unika idéer.

Du har sju år på dig efter du disputerat för att sen försöka få en plats som forskargruppledare på ett universitet (oftast kallas det ”forskarassistent” eller "assistant professor") och då får du ditt ”körkort”. Genom att universitetet godkänner att du driver din egen forskargrupp så godkänns forskaren att söka sina egna anslag, handleda sina egna doktorander och driva sin egen självständiga forskning.

Du har då cirka femton år efter gymnasiet blivit forskare!

Det finns andra sätt också. Du kan få jobb inom läkemedelsindustrin eller tekniska företag och det finns andra vägar att gå på ett universitet om du inte vill driva din egen forskning utan istället tycker det är spännande att jobba med andras idéer.

Stort lycka till!

 

Fråga om barncancer

Här kan du fråga om cancer. Någon av forskarna i Hopp om livet-projektet kommer att svara dig. Svaret kan också komma att publiceras på den här sidan. Du är anonym, men fyll i din e-post så att vi kan skicka ett svar till dig direkt.