OM svensk forskning kring BARNCANCER

I Sverige har det forskats på barncancer sedan slutet av 70-talet och idag botas mer än fyra av fem barn. För trettio år sedan var siffran tvärtom, då överlevde bara ett av fyra barn. Sverige är bra på forskning kring barncancer, men varför då?

Vi ringde upp barncancerdoktorn Olle Björk för att ställa några frågor kring svensk barncancerforskning. Olle Björk är medicinskt sakkunnig på Barncancerfonden och tidigare chef för barnonkologen i Stockholm. 

Vi har hört att Sverige är framstående inom barncancerforskning. Varför då? 

– Jag brukar säga att det först och främst handlar om organisation. Alla sex barncancercentra som finns i Sverige arbetar tillsammans. De har gemensamma behandlingsgrupper så varje barn blir bedömt av många doktorer. Så är det inte om du är vuxen. Tyvärr är det så att för vuxna ser prognosen för att klara sig olika ut beroende på var du bor, så är det inte för barn. Du kan bo i Skåne eller Norrland, det spelar ingen roll, alla cancersjuka barn får samma vård. 

Sen har vi något som kallas för Barncancerregistret som är unikt. Där samlas information om alla barn som har eller har haft cancer. Det är jättebra, för då kan vi noggrant utvärdera hur barnet har behandlats. På så sätt kan vi ha kontroll på många olika faktorer och det har möjliggjort fler studier, som i sin tur möjliggjort till ytterligare framsteg inom forskningen. 

Kan du ge exempel på framsteg som skett inom den svenska forskningen? 

– Cancer goes away step by step brukar jag säga, det är ofta inga stora dramatiska händelser. Men jag kan ta leukemi som exempel, det var en stor händelse. Där hade vi en stor framgång när vi såg vad som var fel. Det handlade framförallt om vilka doser vi kunde ge. Vad tål barn i olika åldrar, det är inte så himla lätt att veta. Vi lärde oss att ett nytt behandlingssätt verkade bra, nämligen att vi lät benmärgen vila mellan behandlingarna. Det hade en dramatisk betydelse och idag överlever 80 procent av alla som får leukemi. Och det var en följd av vårt välorganiserade cancerregister. Vår forskning hade möjlighet att tillgå prover, svar och uppföljningar från många barn. 

Många tror att vi hela tiden kommer på nya mediciner men det handlar snarare om hur och när vi ger medicinerna. Ger vi medicin på fel sätt är den verkningslös. Vi har också ett nordiskt barncancerregister där det samlas prover från alla barn i norden med leukemi. 

Har ni förändrat behandlingsmetoderna för barn tack vare forskning? 

– Ja det har vi. Till barn ger vi idag mindre strålning och mindre kirurgi men mer cytostatika. Cytostatika gav vi förr som en sprutinjektion, idag ger vi dropp vid olika tillfällen. Det finns en typ av skelettcancer som sitter runt knät och som kommer i tonåren. Förr så behövde vi ofta amputera, men inte idag. Nu är det bara 5-6 procent som behöver det. Det är tack vare rätt medicinering och det har forskare kommit fram till genom en minutiös uppföljning, delvis tack vare Barncancerregistret. 

Satsas det ovanligt mycket pengar i Sverige på barncancerforskning jämfört med andra länder?

– Vi har en barncancerfond i Sverige som har hand om forskning gällande alla barncancersjukdomar. Jag kan jämföra med Italien och Tyskland som har olika fonder för olika cancersjukdomar. Vår organisation gör det lättare att samla in pengar. Människor vet var de ska skänka pengar och de hittar snabbt dit. Tittar vi på de nordiska länderna så kan jag säga att det satsats mycket i Sverige. 

Finns det några stora genombrott vad gäller barncancerforskning som skett i Sverige? 

– Sverige har exempelvis haft mycket bra forskare när det gäller neuroblastom (cancerformer som startar i nerver och binjurar) och 1996 hände något stort. Då började vi behandla barn med neuroblastom mer intensivt och överlevnaden ökade på några år från under 20 procent till över 60 procent. Neuroblastom står för ungefär sex procent av all barncancer. När jag började arbeta handlade mitt arbete ofta om att ta hand om döende barn. Idag handlar det mer om att bota barn. Det är stort tycker jag. 

Hur ser framtiden ut för barncancer och barncancerforskning?

– Vi har länge haft en förbättring av barncancer men nu går det långsammare. Det var lättare att höja från 20 till 50 procents överlevnad än från 90 till 100 procent. Nu har vi nämligen de svåraste fallen kvar. Men jag kommer inte att bli nöjd förrän vi har en hundraprocentig tillfrisknad. Men barncancerforskningen kommer att bli svårare och dyrare nu när vi nått så höga nivåer. 

Barn klarar hårdare doser av cytostatika än vuxna. Varför är det så och hur har ni kommit fram till det?  

– Ett barns kropp ser helt annorlunda ut än en vuxens. Barn är exempelvis mycket känsliga för strålning eftersom kroppen, organen och hjärnan fortfarande växer. Men ett barn klarar mycket högre doser cytostatika än vuxna, det har vi kommit fram till genom forskning. Som ett exempel kan vi ge åtta tusen milligram av ett visst cytostatika till en tioåring. En 50-åring skulle inte överleva det. Det beror på att barn har bra njurar, bra hjärta och är friska i övrigt. Vi kan ge ett barn cytostatika tills det är så pass stort att det klarar strålning. 

I Sverige finns det en barntumörbank, Vad är det?

– Till barntumörbanken skickas små bitar av tumörer som sparas. Det är för att i framtiden kunna göra studier, forska vidare och ytterligare kunna utveckla behandlingar. Banken är unik eftersom den täcker hela landet. Först hade vi bara en leukemibank. Nu har vi prover från alla tumörer. Det är väldigt bra för framtiden!

6 AKTUELLA typer av forskning