Logiskt men underskattat!..

När man går igenom en cancerbehandling så är det inte bara kroppen som bryts ner utan psyket likaså. Det märks inte alltid utanpå men inuti är det fullständig kaos . 

När jag mådde dåligt la jag på en fasad, detta för att inte dra ner mina medmänniskor i hur dåligt jag mådde. Inte för att jag inte vill öppna upp mig för folk utan för att bibehålla samma vanliga Calle så gott som möjligt. Jag ville inte träffa andra ungdomar med cancer eller prata med psykologer. Jag ville vara som alla andra hela tiden och därför ville jag helst bara glömma av att jag var sjuk. Det finns inga rätt eller fel i hur man hanterar den psykiska käftsmällen man får, men kan säga att jag ångrar att jag inte var mer öppen från början!

Man tillbringar väldigt mycket tid med sig själv och sina egna tankar när man är hemma så mycket som jag var. Jag tänkte väldigt mycket på livet i stort och hur jag vill leva just mitt liv.

Jag började t.ex analysera min omgivning, vilka jag gillar respektive ogillar att umgås med, vad jag uppskattar att göra och tvärtom. Något som man inte tänker på ofta men ibland bör man stanna upp och tänka efter på vad man egentligen vill. Det är ditt liv och det är alldeles för skört för att kasta bort det på folk som inte förtjänar en del av det.

Det har kommit och bli väldigt viktigt för mig att omge mig av folk som ger mig positiv energi och göra saker som gör mig motiverad. Känner jag inget av detta så är det inget för mig. Livet är för kort för att inte kunna njuta varje sekund.

Så ett tips till er som vill ha ett bättre liv. Tänk efter på vad ni uppskattar och gör mer av det! Logiskt men underskattat!

 
upload.jpg
Calle JosefssonComment