Det viktigaste jag gjort i hela mitt liv!!

När jag först fick nys om att detta projektet skulle starta tänkte jag inte så mycket på innebörden. Mina tankar gick mest kring att jag skulle få börja blogga mer på allvar och att det skulle bli en rolig grej. Jag visste inte att det skulle komma till att förändra mig och min syn på livet. Jag växer som människa för varje dag som går och jag är så otroligt glad att jag får vara en del av detta. Detta är utan tvekan det viktigaste jag gjort i hela mitt liv!

Det är egentligen helt omöjligt att förstå, men tänk er att ni lever ett lyckligt liv där nästan enbart roliga saker existerar. Det finns inga bekymmer och inget känns omöjligt. Helt plötsligt från ingenstans försvinner allt detta och det blir helt svart. Du befinner dig nu i en tunnel som du inte ser slutet på. Du har ingen aning om var du ska ta vägen eller vad som kommer ske härnäst. Du nyper dig i armen och blundar som om det vore en mardröm men när du öppnar ögonen är det ännu mörkare och du ser ingenting utom dig själv och hur ensam du är. Tankarna blir tomma och allt känns hjälplöst. 

Det jag försökte beskriva var hur det kändes för mig att få ett cancerbesked. Jag begär inte att ni ska förstå för det gör bara dom som varit med om det.

När jag befann mig i denna situationen behövde jag människor som hjälpte mig ur tunneln, människor som varit där förut som visste hur man tog sig ut. Människor som hjälper dig när det känns hjälplöst och när du känner dig ensam.

Detta är vad vi i projektet försöker skapa. Den hjälpande handen. Ett exempel på hur bra det kan gå, ett exempel på hur man tacklar det tuffa på olika sätt, ett exempel på hur man tar sig ur tunneln starkare än någonsin.

Jag är så tacksam att jag får vara en del av detta projektet och jag påminner mig själv varje dag om hur viktigt det vi jobbar med verkligen är. Jag hoppas och tror att vårt arbete kommer att ge dig glädje, en styrka, och framförallt hopp om livet!

 
 Vårt fantastiska gäng i samlad trupp

Vårt fantastiska gäng i samlad trupp

Calle JosefssonComment